Profeten ﷺ berättar att handlingar bedöms efter avsikten och att denna bestämmelse omfattar alla handlingar, dyrkan såväl som affärer. Den som avser en viss världslig gagn bakom sina handlingar kommer inte att få mer än det och kommer därmed inte att belönas. Den som däremot avser att närma sig Allah, genom sina handlingar, kommer att få dem belönade, fastän det kan vara vardagliga handlingar som att äta och dricka. Därefter framställde han ﷺ en liknelse på avsiktens roll i handlingarna trots att de, till det yttre, är identiska. Han berättade att den som avser sin Herres välbehag då han utvandrar och lämnar sitt land kommer att få sin utvandring bedömd som en islamisk handling och alltså belönas för den då hans avsikt var uppriktig. Men den som istället avser världslig gagn då han utvandrar, så som att han söker pengar, status, affärer eller hustru, kommer inte att gynnas från sin handling utöver den nyttan han avsett och sökt. Följaktligen belönas han inte för denna handling.

Profeten ﷺ tydliggör att den som nyskapar något i religionen eller gör något som inte har någon grund i Koranen eller Sunnahn kommer att få det tillbakavisat, och Allah kommer inte att acceptera det.

'Umar bin al-Khattab berättade att Gabriel kommer till följeslagarna (må Allah vara nöjd med dem) i en okänd persons skepnad. Han hade bländande vita kläder och kolsvart hår, och såg inte ut att vara sliten, ha smutsiga kläder eller ovårdat hår på grund av resa. Ingen bland dem som var närvarande hos profeten ﷺ kände igen honom. Då satte han sig hos profeten ﷺ som en elev och ställde honom ﷺ frågor om islam. Profeten ﷺ svarade genom att nämna islams pelare som omfattar att vittna om trosbekännelsen, vara mån om de fem bönerna, ge allmosa till de som förtjänar den, fasta månaden Ramadan och utföra vallfärden för den som har möjlighet. Då säger frågeställaren: "Du har talat sanning", vilket fick följeslagarna att förvånas då hans fråga tydde på att han saknade kunskap i frågan, men bekräftade ändå svaret. Han frågade honom därefter om Iman (tron). Då nämnde profeten ﷺ de sex pelarna som omfattar tron på Allahs existens och egenskaper samt bekräftelsen att han är en i sina handlingar, likt skapande, och att han även är den enda värd dyrkan. Och tron på änglarna, som Allah har skapat från ljus. De är hedrade tjänare till Allah som inte trotsar honom, snarare implementerar de hans påbud. Och tron på böckerna som Allah uppenbarat för sina sändebud, så som Koranen, Evangeliet, Toran med flera. Och tron på sändebuden, som förmedlar Allahs religion. Bland dessa sändebud var Noah, Abraham, Mose, Jesus och det sista sändebudet Muhammed (sallallahu 'alayhim wa sallam) samt andra profeter och sändebud. Och tron på den sista dagen, vilket omfattar allt som sker efter döden som livet i graven och att människan ska återuppstå efter hennes död för räkenskap. Då kommer hon antingen att hamna i paradiset eller i helvetet. Och tron på att Allah förutbestämt allting i enlighet med sin kunskap och utmed det sin vishet fordrar. Han skrev ner det, ville att det skulle ske varpå det inträffade så som Allah beslutat och skapat. Sedan frågade han honom om Ihsan (fulländning) varpå profeten ﷺ förklarar att Ihsan är dyrka Allah som att man ser honom. Om tjänaren inte kan uppnå denna nivå så bör han dyrka Allah med insikten om att Allah ser honom. Första och högsta nivån är följaktligen att dyrka Allah som att tjänaren beskådar honom, och nivån under är att dyrka honom med vetskap att han beskådar en. Därefter frågade han när timmen inträffar. Då förtydligade profeten ﷺ att vetskapen om när domedagen inträffar är något Allah hållit för sig själv. Följaktligen finns det ingen skapelse som känner till det, därför vet inte den frågade mer än frågaren själv. Sedan frågade honom om domedagens tecken? Då förklarade han att ett tecken är förekomsten av många slavinnor med barn, eller att att många barn kommer att bete sig illa mot sina mammor och behandla dem som slavinnor. Ännu ett tecken är att fattiga fåraherdar kommer att bli rika under slutet av tiden, varpå de skryter om att bygga höga och lyxiga byggnader. Slutligen förklarade profeten ﷺ att frågeställaren var Gabriel som kommit för att lära följeslagarna denna rena lära och religion.

Profeten ﷺ liknar islam vid en robust byggnad med fem pelare som bär byggnaden. Resterande delar av islam är något som kompletterar byggnaden. Den första pelaren: de två vittnesmålen; det finns ingen sann gud utom Allah och Muhammed är Allahs sändebud. Dessa vittnesmål är en pelare eftersom de inte kan separeras från varandra. Tjänaren yttrar dem och bekänner att Allah är en, och att enbart han förtjänar att dyrkas, och ingen annan, samtidigt som han handlar i enlighet med vad detta innebär. Han vittnar även om att han tror på Muhammeds budskap och följer honom. Den andra pelaren: att etablera bönen. Detta refererar till de fem obligatoriska bönerna som förrättas under dygnet; Fajr, Dhuhr, 'Asr, Maghrib och 'Isha'. De förrättas med deras villkor, pelare och obligatoriska aspekter. Den tredje pelaren: att ge den obligatoriska allmosan. Detta är en finansiell dyrkanshandling som är en plikt på varje egendom som nått den mängd som religionen har tydliggjort. Den ska ges till de som är berättigade att få den. Den fjärde pelaren: Hajj, pilgrimsfärden till Mecka för att utföra visa ritualer för att dyrka Allah. Den femte pelaren: att fasta Ramadan. Fasta innebär att avstå från mat, dryck och andra saker som bryter fastan, från soluppgång till solnedgång med avsikten att dyrka Allah genom det.

Profeten ﷺ berättar om Allahs rättighet över tjänarna och tjänarnas rättighet över Allah. Allahs rättighet över tjänarna är att de enbart dyrkar honom och inte sätter någon vid hans sida. Tjänarnas rättighet över Allah är att han inte straffar monoteisterna som inte dyrkade något vid hans sida. Då sa Mu'adh: "Allahs sändebud! Ska jag inte dela det glada budskapet så att de kan glädjas och finna lycka i detta löfte?" Profeten ﷺ stoppade honom från detta i fruktan av att de skulle förlita sig på det.

Mu'adh bin Jabal (må Allah vara nöjd med honom) red bakom profeten ﷺ på ett riddjur. Han kallade på honom sägande: "Mu'adh!", och upprepade detta kall tre gånger för att betona det han skulle berätta för honom. Varje gång svarade Mu'adh (må Allah vara nöjd med honom) sägandes: "Allahs sändebud! Jag står till din tjänst med glädje", det vill säga jag besvarar ditt kall gång efter gång, och är lycklig över att jag får göra det. Profeten ﷺ berättade för honom att det inte finns någon som vittnar om att det inte finns någon sann gud utom Allah, det vill säga att ingen förtjänar att dyrkas förutom Allah, och att Muhammed är Allahs sändebud, uppriktigt från sitt hjärta utan att ljuga, och sedan dör på detta tillstånd förutom att Allah skyddar honom från elden. Mu'adh (må Allah vara nöjd med honom) frågade då profeten ﷺ om han inte borde dela med sig av detta till andra så att de kan glädjas och känna sig hoppfulla. Profeten ﷺ fruktade att de då skulle förlita sig på detta löfte, och därför göra färre goda handlingar. Därför berättade inte Mu'adh om detta förrän han låg på dödsbädden, i fruktan av att han skulle synda genom att hemlighålla kunskap.

Profeten ﷺ berättar att den som muntligt vittnar om att det inte finns någon sann gud utom Allah, det vill säga att ingen är värd dyrkan utom Allah, och förnekar det som dyrkas vid Allahs sida och tar avstånd från alla andra religioner, hans egendom och blod är förbjudet för muslimerna. Vi dömer folk enbart utifrån det de visar öppet, och därför fråntas han inte sin egendom och inte heller spills hans blod, såvida han inte begår ett brott som fordrar det utifrån islamisk lag. Allah kommer att ställa honom till svars på domedagen. Om han var uppriktig i det han sa belönas han, om han däremot sa det av hyckleri kommer han att straffas.

En man frågade profeten ﷺ om två faktum som antingen leder till paradiset eller till helvetet. Han ﷺ svarade att det första faktumet som nödvändiggör inträdet i paradiset är att en människa dör i ett tillstånd av att enbart dyrka Allah utan att sätta någon vid hans sida. Och att det andra faktumet som nödvändiggör helvetet är att en människa dör i ett tillstånd då han dyrkar andra än Allah. Han kan göra detta genom att tillskriva Allah en partner eller en like i hans gudomlighet, herravälde, namn eller egenskaper.

Profeten ﷺ berättar att den som riktar något, som enbart ska tillägnas Allah, till någon annan så som att tillbe andra än Allah eller liknande, och dör i det tillståndet kommer att träda in i elden. Ibn Mas'ud (må Allah vara nöjd med honom) lade till att den som dör utan att dyrka andra än Allah kommer att träda in i paradiset.

När profeten (sallallahu ´alayhi wa sallam) skickade Mu´adh bin Jabal (må Allah vara nöjd med honom) till Jemen för att kalla till Allah och undervisa dem tydliggjorde han för honom att han skulle möta kristna. Han gjorde detta för att Mu´adh skulle kunna förbereda sig för detta och så att han började med att stegvist kalla dem till det som är viktigast och prioriterat. Han skulle kalla dem till att korrigera deras troslära först, genom att vittna om att det inte fanns någon sann gud utom Allah och att Muhammed är Allahs sändebud. Genom detta träder de in till islam. Om de går med att vittna om detta påbjuder han dem att etablera bönen eftersom den är den största plikten efter att Allah är den enda som förtjänar att dyrkas. Om de etablerar bönen påbjuder han de rika att ge allmosa till de fattiga. Därefter varnade han honom för att ta från deras finaste egendomar och istället att han skulle ta lagom mycket från dem. Slutligen gav han honom rådet att undvika felbehandling, så att den som behandlats fel inte åkallar Allah mot honom då den förtryckte personens bön är accepterad.

Profeten (sallallahu ´alayhi wa sallam) berättar att den lyckligaste människan som får erhålla hans medling på domedagen är den som uppriktigt från hjärtat säger att "Det finns ingen sann gud utom Allah". Detta innebär att det inte finns någon som dyrkas i sanning utom Allah, och att personen inte utför någon avgudadyrkan eller ögontjäneri.

Profeten ﷺ berättar att tron består av många delar och egenskaper som omfattar, handlingar, trosuppfattningar och yttranden. Den högsta och bästa nivån av tron är att säga 'Det finns ingen sann gud utom Allah' med kunskap om dess innebörd och att agera utifrån dess betydelse, som är att Allah är en enda Gud som förtjänar att dyrkas ensam utan någon partner. Den lägsta nivån av tron är att avlägsna något som är skadligt för människor från vägen. Sedan berättade han ﷺ att blygsamhet är en av trons nivåer, då det är en egenskap som leder till att man gör det goda och undviker det dåliga.